Ett spännande möte

Smärtan kom som vågor. Som ett hav sköljde den över mig, starkt och intensivt. Nu dör jag! Människorna omkring mig var som i dimma och genom dimman hörde jag vibrerande röster hur de försöker prata med mig. Men jag klarar inte av att svara. Vågen av smärta tycks inte gå över. Snälla! Ta mig bort från det här. Så försvinner allt. Det känns som om jag drömmer. Drömmer någonting vackert. Jag hör de vibrerande rösterna igen som nu är tydligare.
- Hon svimmade!

Jag andas djupt och allt blir mer avlägset igen, men smärtan kommer tillbaka. Och nu är den genom dimman. Smärtan går ut i varenda fiber i kroppen och det känns som om kroppen slits av. Det känns som en explosion, det forsar fram. Och så blir allt stilla.

Smärtan är försvunnen. Ur dimman hörs ett starkt och argt barnskrik. Jag skrattar och snyftar. Han läggs på mitt bröst. Varm och kladdig och med blod från mig. Jag håller om honom och han tystnar. Så tittar han in i mina ögon, intensiv. Förundrad. Min fina älskade son!